tisdag 14 februari 2012

Alla hjärtans dag!

Vi vill önska er alla en underbar alla hjärtans dag fylld med kärlek & glädje!





Denna fina ros fick jag efter ett besök i vår matvaruaffär! På vägen ut sträckte kassörskan över varsin ros till Liv & mig :) en mycket förvånande men trevlig överraskning!

Nu bär det av till Singapore Zoo :), berättar mer om detta lite senare!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kinesiskt plock & orkideer i överflöd!

I morse när vi steg upp möttes vi av en molning himmel & regndroppar som sakta trillade ner från det vita täcket högt där uppe... hmmm, det var alltså inte en dag för varken poolhäng eller beachupplevelser (vilket hade varit önskemålet från kvällen innan)! Efter frukost bestämde vi oss därför för att ge oss av in mot staden! Under färden beslutade vi oss för att fortsätta vidare mot Chinatown, en plats som bland annat erbjuder ett helt spektrum av underbara färger på byggnader, kläder, lampor, siden....!



Visst är de fina våra glada gäster!
...& glad är även den tandlösa kinesiska mannen på bilden!  





...& efter ett par timmars promenad, sightseeing & shopping i detta härliga område hoppade vi in i en taxi & gav oss av till ännu mera upplevelser & intryck i Botaniska trädgården & Orkidéträdgården!








När vi sedan kom hem från dagens alla upplevelser gick vi direkt ner & svalkade våra "överkokta" kroppar, trots både moln & regn har dagen varit riktigt varm! Kvällen har sedan gästerna ägnat åt att planera för sina resterande dagar här i Asien. Tiden går så fort så det gäller att ha en plan ;) ...& jag kan berätta, deras plan ser riktigt bra ut!

Nu är det dags för sängen, imorgon väntar nya äventyr!

(Jag vill bara berätta att jag just nu övar på att fota helt manuellt vilket kanske syns på bilderna, men som man säger, övning ger färdighet :) )

Nu är de här =)

Får jag lov att presentera två underbara människor, min lillebror Henrik & hans Liv!


Efter en lång resa landade dessa två här hos oss igår eftermiddag! Vi möttes på flygplatsen & därefter åkte vi hem till vårt lilla boende! De packade snabbt upp sina väskor & därefter gled vi ner till poolen för ett svalkande dopp innan det var dags för kvällens middag. Med gemensamma krafter lagade vi till en jättegod vegetarisk lasagne! Kvällen fortsatte sedan med lite skype med familjerna & därefter en film! Jag hade en riktigt mysig kväll med två ovanligt pigga resenärer, tror faktiskt att jag var tröttast av oss alla när vi gick & la oss :) 

söndag 12 februari 2012

Spöksaffari i Bukit Brown!

I fredagsmorse träffades ett gäng SWEor på en gammal kinesisk kyrkogård här i Singapore! Låter det som en annorlunda mötesplats? Ja kanske lite, men anledningen till att vi träffades just där var för att vi med kameran i högsta hugg skulle utforska denna övergivna kyrkogård samt hitta den gravplats som i storlek kan jämföras med en fotbollsplan. Kyrkogården som vi beskökte heter Bukit Brown Cemetary & ligger uppe vid Mount Pleasant. Den täcker en yta på hela otroliga 0,86 kvadratkilometer & på detta enorma område kan man finna upp emot 100,000 gravstenar. Kyrkogården har funnits sedan 1922 men stängdes 1973 vilket gör att kyrkogården ger en känslan av att man är i en magisk värld. Överallt fanns överväxta gravstenar, grindar som hänger på sniskan, slingrande stigar & allt detta i en härlig regnskogsseting med ett exotiskt & rikt djurliv.








Den största gravplatsen på kyrkoplatsen tillhör Ong Sam Leong (1857-1918). Han var en affärsman, plantageägare & entreprenör i minbranchen på Christmas Island. Den gravplats som tillhör hans familj sträcker sig över en yta på hela 600 kvadratmeter. Runt graven står statyer av lejon & sikher & vaktar familjens grav. Det var inte en helt lätt match att hitta graven då den låg ganska gömd bakom buskar & träd. Men efter att en vänlig själ på kyrkogården guidadat oss uppför en slingrande smal & lövtäckt stig kom vi upp på andra sidan av buskarna. VI hade då nått kyrkogårdens högst punkt & här fann vi denna enorma gravplats!      






Kyrkogården är idag hem för ett rikt fågelliv & under vår promend mötte vi en kvinna som berätta glatt om både fåglarna & gravarna. Under vår vandring runt i området såg vi inte många andra människor & när vi hade satt oss i taxin frågade taxichauffören lite chockat varför vi tre västerländska tjejer valde att befinna oss på denna plats helt ensamna…


 

Familj på väg!

Snart ska jag ge mig av ut till Changi flygplats för att möta min lillebror Henrik & hans tjej Liv! Det ska bli så härligt att få träffa dem igen & att få mysa med dem i nästan 2 härliga veckor :)

  

tisdag 7 februari 2012

Thaipusam – en annorlunda högtid!

Tidigt imorse gav jag mig iväg tillsammans med några vänner till Sri Srinivasa Perumal templet på Serrangoon Road i Little India! Anledningen för denna utflykt var för att ta del av årets firande av högtiden Thaipusam. Det var andra gången som jag fick uppleva firandet av denna högtid & om ni vill läsa om min tidigare upplevelse kan ni hitta det under länken: Thaipusam, en hinduisk högtid! I år valde vi att börja även vår vandring där hinduerna börjar sin vandring & sedan följa dem hela vägen till själva festplatsen & "slutstationen" för vandringen!

Sri Srinivasa Perumal, templet på Serrangoon Road!

Utanför templet hade flera människor tagit av sig skorna!

Vi blev tvugna att ta av våra skor under en kortare passage när vi närmade oss det sista templet!
Men barfotapromenaden varade bara under en mycket kort bit innan vi kunde ta oss över
till den vanliga gågatan där skor var tillåtna!  
Thaipusam är en alltså en årliga hinduisk högtid som främst firas av tamilska hinduer. Firandet handlar om att hedra guden Subramaniam, även kallad Lord Murugan. Hedrandet & firandet består av att de troende ”utsätter” sig för en plåga/smärta som ska visa på deras tacksamhet till guden. Förberedelserna inför dagen kan ibland ha pågått under 45 dagar & då med fast, endast ett mål mat om dagen samt att man har sovit på hårt underlag under denna period. Jag har även förstått att alla minst en gång i livet ska raka av sig sitt hår & många passar på att göra det just vid denna högtid. Ett rakat huvud är ett sätt att visa på sin hängivelse till guden, ett sätt att rena sin själ samt ett sätt att göra sig redo för den flera kilometer lång "pilgrimsvandring" som väntar!



Firandet består i en vandring på ca 4,5 kilometer genom staden. Hela promenden inleds vid Sri Srinivasa Perumal, templet på Serrangoon Road, där de som ska delta i processionen förbereds & görs redo för vandringen genom att bli ”påklädda” sina utsmyckningar & offergåvor. När de är klara ger de sig av på sin vandring som avslutas vid Sri Thandayuthapani templet där de får lämna sina gåvor & ta av sig sina ställningar, krokar eller andra saker som de burit på. Det som är väldigt fascinerande är att jag inte en enda gång har sett en enda droppe blod. När man ser dem sticka in nålarna & krokarna tänker man att det i alla fall borde komma något rött, men inte en droppe. Jag kan tillägga att detta är något som jag är väldigt tacksam för men också väldigt förvånad över. Förklaringen som jag fått är att det beror på att de har fastat så länge vilket ska ha påverkat blodet på detta sätt!   

Under vandringen bär vissa personer på stora ställningar som är vackert utsmyckade med fjädrar, silverplattor & bilder på guden. Dessa burliknande ställningar kallas kavadis. Ordet kavadi betyder egentligen fysiska börda. Kavadin placeras uppe på bärarens axlar & sedan sticks stora nålar/spjut genom ställningen in i kroppen…ajjjj!!! Dessa ställningar kan väga ända upp till 15 kilo, så det är ju ingen liten börda som de får bär på. Under vandringen följs dessa bärare av familj & vänner som emellanåt sjunger, spelar musik & peppar för att hjälpa bäraren orka hela vägen. Det som är helt otroligt är att emellanåt börjar dessa bärare även att dansa!!! Kan ni tänka er att dansa runt barfota på het asfalt med 15 kg på axlarna & spjut in i kroppen…inte riktigt klokt enligt min mening! 


 

Anledningen till att man utsätter sig för smärta i form av att sticka nålar i kroppen, gå på spikskor eller bära tunga saker grundar sig oftast i att man har bett guden om hjälp med något som sedan har gått i uppfyllelse eller för att visa sin tillgivenhet så att man ska få hjälp. Genom att göra denna vandring ”betalar” man alltså på ett vis tillbaka sin skuld. Ju större börda man bär desto större tacksamhet visar man. De önskningar som kan ha föregått denna tacksamhet uppfattar jag oftast handlar om hälsan, att bli frisk från en allvarlig sjukdom. Det kan även handla om önskemål att få bli föräldrar eller andra önskningar om ett bättre liv för sig själv eller för andra.

Spikskorna görs redo!


Trots att jag uppfattar detta som något väldigt obehagligt så har hela cermonin ett överflöd av värme & glädje som gör att man fascineras av hela tillställningen! Familjerna finns där för att stötta varandra, de bjuder gärna in nyfikna blickar & vi fick gärna fota deras vackert uppklädda barn! Överallt överöstes man av färger & blommor...mindre positivt var väl de dofter som inte var lika angenäma... Vart man såg möttes blicken av vackra kläder, blommor i hår, girlanger i taken & glada miner.









Själva firandet är väldigt spektakulärt att beskåda på många olika sätt. Man går runt i denna del av Singapore, som för dagen liknar mer min bild av Indien, med en olust känlsa som kan liknas vid någon sorts skräckblandad förtjusning. Man blir så fascinerad av allt som omger en! Men självklart kan jag säga att för en västerlänning som mig så är det väldigt svårt att förstå varför man utsätter sig för detta & framför allt kanske varför man väljer att låta sina barn beskåda allt det som sker som inte är helt positivt. Som utomstående får man verkligen ta del av hela cermonin på ett väldigt nära håll & detta från början till slut. Det är väldigt magstarkt så man bör vara förberedd innan man ger sig av för att beskåda denna vandring! Förra året hade jag inte läst på så mycket så då kände jag mig helt paralyserad till att börja med men denna gång hade jag en helt annan förkunskap om firandet...fast jag måste medge att det är väldigt svårt att hantera & förstå ändå… Jag tror faktiskt aldrig att jag kommer att förstå detta men är ändå väldigt glad över att jag har fått en inblick i denna helt annorlunda värld!